tisdag 20 juli 2010
Viksnäs
Mån-tis 19-20 juli
Vad är väl en vecka i Viksnäs? Den kan vara tråkig och regnig och kall och vindstilla. Eller ... eller alldeles underbar!
Vi har fått en smakstart på hobie-veckan i Viksnäs! Solen skiner, perfekt vind, en bra båtplats och goda vänner att hobiesegla och umgås med. Den här veckan kommer det inte att bli några nya platser att berätta om men kanske några trevliga smakbitar från Viksnäs.
Det började kanske inte så bra! När Per-Arne och Tommy skulle avsluta första hobieseglingen styrde de med full fart in mot badstranden längst in i viken. Det gick fort! Plötsligt hojtar den vaksamme gasten Tommy "Barn i vattnet!" Per-Arne styrde undan och det blev som tur var ingen olycka. De körde sedan med full fart upp på stranden. Det är så man i regel avslutar en segling med en hobie cat. Den glada och nästan påkörda pojken visade sig vara son till en av Per-Arnes gamla kompisar. "Oj vad fort ni seglade! Ni körde nästan på mig", sa han glatt. Det var lika bra att haka på hans positiva inställning så han erbjöds en tur med hobien lite senare vilket han med glädje tackade ja till.
På eftermiddagen var det full aktivitet i viken. Det var många som ville pröva på att segla hobie. Dagen efter fick vi höra att en av dem till och med hade drömt om att han hobat.
,
Per-Arne började tisdagen med att vindsurfa medan vi andra låg och sov. När det var dags för första hobieseglingen för dagen blåste det så mycket att Tommy och Per-Arne började med att segla revat. De fick en stabil gång på kryssen och tog sig ut till Trosas Kap Horn, Käftudden. Under hela Per-Arnes uppväxt har man pratat om ur svåra vågor och vindförhållanden det kunde vara ute vid Käftudden. Det är en udde man måste runda om man vill ta sig till Trosa från Hållsviken. Även Tommy och Per-Arne fick känna på krafterna där men de kunde hantera dem. Trots häftiga vindbyar och grymma vågor gick allt bra.
Under tiden som Tommy och Per-Arne seglade levde Marianne ett stillsamt båt- och landliv. Hon tog en skön dusch i sittbrunnen efter ett kallt och salt bad. Det var inte heller så dumt att sträcka ut sig i förpiken och lyssna på en god bok. Eller att ta en promenad.
Efter middagen stack Tommy och Jimma ut med hobien. Det var en tuff besättning där båda vågade hänga i trapetserna samtidigt. Men vad spelar det för roll om man inte är vaken med roder och skot. Då ligger man plötsligt där i alla fall med hobien på sidan. Marianne och Per-Arne kunde bevitttna det från snurrebåten men behövde inte assistera. Tommy och Jimma fixade det själva och fick upp hobien på rätt köl och kunde fortsätta den härliga seglingen.
Per-Arne avslutade dagen som han började genom att vindsurfa medan solen gick ner. Det var som good old times. I denna vik är det ett mycket stillsamt liv på kvällarna så det enda som rört på sig har nog varit Per-Arne på något flytetyg. Så har det varit ända sedan e-jollens dagar 1975.
Förresten, när Marianne och Per-Arne var ute i följebåten och fotograferade åkte de förbi den ö där de campade sin första midsommarhelg tillsammans! Det var varma och sköna dagar och Marianne lärde sig att vindsurfa. Ja, åtminstone att stå på brädan, surfa en kort bit och sedan vända. Det är ju inte så illa när man aldrig gjort något liknande tidigare. Vem kunde ana då att vi 25 år senare skulle vara här med en 12,5 m skärgårdskryssare, en katamaran och en utflyttad 21-årig son!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar