På svaj - en morgonbetraktelse

Det ser så lätt ut! Man går in i en skyddad vik, väljer ut ett lämpligt ställe, släpper i ankaret och känner att det tar. Sedan lägger man sig och sover och vaknar pigg och utsövd på morgonen. Varför fungerar det inte för oss?

När vi vid 21.30-tiden kom in i viken vid Säck låg det redan flera båtar på svaj, och förstås många som förtöjt vid land. Vi valde en plats nära den sida där vi ville landförtöja nästa dag. Ganska snart märkte vi att vi låg lite väl nära en motorbåt och flyttade oss en bit. När ankaret hade fäst började vi fundera på om vi kanske kommit för nära några båtar som låg förtöjda mot berget. Var vi för nära eller var det ok? Det gick inte att slappna av. Vi bestämde oss för att det inte var bra här. Ett nytt försök - men driver vi inte ner mot den där holländska båten nu? Hur kan den ligga så stilla och stabilt förresten? Efter mycket tvekan fram och tillbaka utsåg vi ett bättre ställe men just då kom en nyanländ segelbåt och lade sig precis där vi hade tänkt lägga oss. Vi flyttade oss i alla fall en bit bort från holländaren, kollade noga avståndet och bedömde att det såg bra ut. Kröp i säng men satte mobilen på väckning kl 2 för säkerhets skull. När klockan ringde tittade vi ut genom förpiksluckan och såg att avståndet till den holländska båten inte hade ändrats. Vi somnade om.

Klockan 4 vaknade jag Marianne och kände ett starkt behov av att kolla läget. Och fick se att vi nu låg jättenära holländaren!! Det var bara att flytta på oss igen men inte heller nu blev det bra. Så vi tog upp ankaret och seglade tyst med enbart focken ut ur viken som hade krympt så under natten. Vi rundade en udde och gick in i en annan vik där det inte fanns några båtar på svaj, bara ett par som låg förtöjda mot berget. Mitt i viken lade vi oss med goda marginaler runt om. Den dominerande vinden var västlig men det virvlade en del där inne. Skönt att slippa ha koll på andra båtar, ändå var det svårt att slappna av. Per-Arne lade sig för att sova men jag stannade uppe som svajvakt. Jag kände att jag ändå inte skulle kunna koppla av och sova. Det är inte så dumt att möta morgonen i en skärgårdsvik även om just den här morgonen visade sig vara mulen. Men ändå varm.

Tyvärr har vi inte så goda erfarenheter av att ligga på svaj. Det har hänt flera gånger att vi vaknat mitt i natten och varit tvungna att starta motorn och snabbt förflytta oss pga att vi börjat dragga och kommit in på för grunt vatten. En gång i Östermarsfladen (Nåttarö) blev vi väckta mitt i natten av en båtgranne som kom i regnet till oss för att tala om att vi draggade. Som tur är har vi inte drivit in i någon annan båt. Fast i natt i viken vid Säck kändes det väldigt nära. Har vi för lätt ankare (fast vi har bytt upp oss från 7,5 kg till 10 kg), för kort kätting eller har vi bara haft otur?

Nu är klockan 7, vår position är bra och jag har druckit en kopp thé och ätit ett par smörgåsar.

NEJ, nu ser jag att vi har draggat och ligger lite väl nära klipporna på den ena sidan viken. Dags att väcka Per-Arne!!