Kryssen till Dalarö

Tisdag 13 juli
Det blev Bertil, Joel, Staffan och André som mönstrade på vid 10-tiden. Eftersom vinden låg på även när vi skulle lätta från Notholmen fick vi använda både hjärna och muskler. Det gick bra till slut. Det är många fördelar med att ha en lång båt men en klar nackdel när vinden ligger på från sidan och man ska manövrera där det är trångt.

Så fort vi kom ur det smala sundet hissade vi och fick en riktigt fräsig kryss fram till nästa sund. Som vanligt aktiverade Per-Arne våra gastar direkt vilket innebar att Staffan styrde och Joel och André hjälptes åt med att skota focken. Det är tungt och svårt innan man har hittat en bra teknik. Men efter ett tiotal slag så gick det riktigt bra. Efter ytterligare ett tiotal slag var det dags att ta ner för vi hade total motvind när vi skulle gå genom det smala Lura ström. Men snart var vi ute på Gränöfjärden och då kunde vi börja kryssa igen. Det konstiga var att här blåste det inte alls lika bra trots att det var större vatten.

Nu fick Joel och André turas om att stå till rors och Staffan skötte fockskotningen. Även detta klarade Staffan bra eftersom han är en gammal IF-seglare. Efter att ha dragit ut ett långt kryssben på Jungfrufjärden var det dags att slå och styra in mot Dalarö. Det blev stundtals ett riktigt fräsigt ben då vi även kunde falla av, slacka på skoten och notera dagens hastighetsrekord på 7,3 knop. Denna toppnotering måste ha berott på Bertils fasta placering längst fram i fören. Eller berodde det möjligen på de goda korvar som Marianne tillagade under lutande gång? :)

Jag tror att alla kan skriva under på att vi fick en väldigt fin segling till Dalarö denna varma och heta dag. Allting gick bra förutom att vår kamera fick spelet och luktade bränt. Suck och stön! Det lutar nog åt att det blir ett inköp av en ny kamera i Nynäshamn eller Södertälje. För vad är en blogg utan bilder?!