Nämdö - Tyresö slott - Älta

Söndag 11 juli
Gissa vem som tog det första morgondoppet av alla på de 15 båtarna som låg i viken?! PER-ARNE, den f d badkrukan som hade tänkt använda sig av Strindbergscitatet "Det kalla vattnet är för rått för mina fina nerver".

Det var snudd på spegelblankt så det blev motorgång hela vägen till Tyresö slott / Notholmen och den nya fina gästhamnen. Precis när vi skulle lägga till kom vinden! Det blev faktiskt en ganska svår tilläggning eftersom vinden tryckte på längs hela långsidan. Men vi fixade det med hjälp av en tillfällig lång tamp och skotvinschen. Stället visade sig vara populärare som badplats än som gästhamn. Även fiket var välbesökt märkte vi när vi åt vår lunch där. Allt såg väldigt fräscht och gott ut.

En överraskning dök upp i form av våra vänner Maj och Pär som skulle gå en guidad tur på slottet. Det var jättekul att träffa dem och vi pratade om att de eventuellt följer med oss på en segeltur söderut någon dag i veckan.

Även en bussresa med SL kan bli till ett äventyr! Vi skulle till Eva och Bertil i Älta men vi missade bussen med bara några minuter. Nästa buss gick om en timme. Då kom bussen som gick åt andra hållet och vi klev på för att slippa stå och vänta i solgasset vid hållplatsen. Det var en trevlig resa med många fina vyer, bl a över Erstaviken. När vi kom fram till ändhållplatsen Ellmora förstod vi hur bekymrad busschauffören var. Dels stod det en bil felparkerad vid vändplanen och blockerade. Den p-syndaren jagade Per-Arne fram genom att högljutt ropa bland de intet ont anande badgästerna. Dels var det helt fel att vi kom med en ledbuss som var för lång för den här smala, slingriga turen. Föraren berättade att det hade varit ett par bussar som hade gått sönder och att han hade blivit tilldelad den här bussen utan att förstå vad det skulle innebära. Det gick helt enkelt inte att vända med bussen!! Då erbjöd sig Per-Arne att guida föraren när han skulle backa till lämplig vändplats. Vi var fyra passagerare som satt kvar, en kvinna promenerade bredvid bussen för att skona sina klena nerver, som hon sa. Det blev en lång sträcka att backa bussen och det väckte ganska mycket uppmärksamhet bland bilister och sommarstugeboende. Men både föraren och Per-Arne hade stort tålamod och samarbetade bra. Efter ca 20 minuters backande kom vi till en avtagsväg där föraren försökte vända bussen. Det blev ett precisionsjobb för dem båda. Millimetrar skiljde oss från diket och en möjlig fastkörning. Vi som bara åkte med applåderade uppskattande när vi äntligen hade lyckats vända. När vi var framme i Tyresö centrum gjorde föraren och Per-Arne ett high-five.

Vi blev hämtade med bil av Bertil eftersom vi var så försenade. Det blev en mycket trevlig kväll och övernattning i Älta. Även ett par kompisar till värdparet upp ifrån Umeå var där. Och vi fick se Spanien slå Holland i VM-finalen.

Det är bara en sak som grämer Marianne och det är att hon inte tog fram kameran och tog en bild av bussäventyret!!