Nynäshamn - Skanssundet

Fredag 16 juli
Gissa vad det var för väder när vi vaknade idag? Äh, vi orkar inte nämna det, det blir så tjatigt.

De flesta av våra båtgrannar lättade före oss så det var ganska glest med båtar längs bryggan. Egentligen var det en nackdel i detta fall eftersom vinden låg på ordentligt från sidan och det hade varit bra att ha en stor grannbåt att hålla sig i när vi skulle dra oss ut till bojen. Men Per-Arne upptäckte som tur var en robust motorseglare på ingång och tänkte genast: Om jag hjälper dig så kan du hjälpa mig! Det var nog bra tänkt för skepparen verkade vara ensam eftersom vi inte såg att någon fanns i fören som hjälp vid tilläggningen. Han tog tacksamt emot Per-Arnes hjälp. Sedan var det vår tur att få hjälp. Vi tog en av våra längsta tampar och fäste den i fören. Därefter lossade vi våra förtöjningstampar och halade ut oss till bojen samtidigt som vår hjälpare slackade på den långa förtampen i lagom takt. Perfekt!

Vi hade en skön kryss längs Järflotta och tänkte gå på insidan av Öja, dvs Herrhamraleden, men när vi drog ut ett kryssben ända ut till Viksten ändrade vi oss och bestämde oss för att runda Öja istället. Det var faktiskt rena terapin för oss att segla ut igen på stora havet. Men den här gången var vågorna betydligt behagligare än de var när vi var på väg till Gävle. Det här havet kändes vänligare och vi behövde ju inte heller utsättas för vågorna timme ut och timme in. Något som vi alltid har uppskattat är att runda Landsort som ligger på Öja. Vi föreställer oss då att vi rundar Kap Horn, typ, och känner oss erfarna och säkra. När vi hade passerat Landsort fick vi styrvindar hela vägen upp till Skanssundet. Vi behövde inte göra ett enda slag, däremot några kontrollerade gippar på slutet. När det är plattläns överlåter Marianne gärna seglandet åt Per-Arne eftersom hon inte gillar när det är gipprisk.

För eventuella landkrabbor måste vi kanske här förklara att gippen är det farligaste momentet när man seglar. En gipp är när bommen,mer eller mindre häftigt, byter sida när man har vinden rakt bakifrån. Det kan ske genom en kontrollerad manöver eller ofrivilligt och då kan olyckan vara framme. Har ni sett reklamen för Kalles kaviar på TV?

I och med att vi seglade med gipprisk en längre sträcka samtidigt som det var lunchdags matades Per-Arne av Marianne. Minestronesoppa förstärkt med nudlar, mums!

Samtidigt som vi lade till vid Skanssundets gästhamn höll en stor tysk segelbåt på att lägga till vid en annan brygga. Det hade blåst upp och tyskarna hade oturen att braka in i en y-bom som vek sig helt. Scheisse!

Kvällen avslutades med middag på en bistro som ligger på berget med fin utsikt över Skanssundet där bilfärjan går mellan Mörkö och fastlandet. Vi gick sedan en promenad genom husvagnscampingen som smälter fint in i naturen här. Vi blev fascinerade av hur många husvagnsägare det var som hade hade bott in sig på sina platser och anlagt stora altaner och frodiga planteringar. Ja, så kan man ju också tillbringa sin sommar!