Till Höga Kusten kom vi inte

men vilken härlig resa det ändå blev!! Och så roligt det har varit att få dela med oss av både text och bilder. Hoppas att ni som följt oss på resan har fått ut något av våra berättelser. Nu lägger vi ner bloggen om Stora Gumman. Kanske dyker den upp någon gång igen men knappast denna säsong.

Det vore jättekul om ni ville skicka ett mail till oss och berätta vad ni har tyckt om vår blogg!

Viksnäs - Södertälje/Tullinge

Lördag 24 juli
Nu hade vi bara en halv dag kvar innan vi skulle lätta från Viksnäs. Sten-Erik hade inte hunnit pröva på att segla ännu så nu var det dags att testa tillsammans med Tommy. Sten-Erik visade sig vara en riktig tuffing som vågade hänga ut på ett sätt som ingen annan hade gjort under veckan. Och sedan var det dags för Jimma och Tommy att upprepa sitt spektakulära sätt att segla, denna gång hamnade hobien med mast och segel rakt ner i spat. Men både före och efter hade de många snygga kör. Per-Arne hann, förutom att fotografera hobie-seglarna, också med att paddla kajak tillsammans med Laiza.

Lagom till att grejerna var ihopplockade och hobien klar för bogsering kom REGNET, det av östra Svealand så efterlängtade. Det blev motorgång hela vägen till Södertälje och flera timmar för Per-Arne att styra i ösregnet. Tommy slocknade inne i ruffen efter alla hobie-strapatser och vaknade inte förrän det var dags att slussa in i Mälaren. Marianne mådde inte så bra, hennes kropp hade börjat skrika efter att komma hem och det värkte både här och där. Efter slussningen åt vi middag, sedan var det dags för Marianne att ta med sig laptopen och en stor och tung ryggsäck på pendeln hem till Tullinge. Stora Gumman, hobie-caten, Per-Arne och Tommy övernattade i Södertälje innan de dagen efter skulle dra vidare till handikappseglarlägret på Koviken. Men det är en helt annan historia!

Här kommer bilderna

Bara en dag kvar i Viksnäs

Fredag 23 juli
Nå, hur blev veckan? Den blev alldeles underbar! En Oscarsbelönad manusförfattare eller regissör kunde inte ha gjort det bättre. Tänk er själva! En vacker havsvik söder om Trosa, en trygg plats vid en brygga med en badstege längst ut. Sol och värme varje dag (utom idag fredag då det är mulet, dock inte kallt) och mycket vind som har passat perfekt för hobie-segling och vindsurfing. Fantastiska hobie-kör för Tommy och Per-Arne men också för kompisar och kompisars barn. Möjlighet att ta sig ett bad från bryggan när som helst. Närhet till Laizas (Per-Arnes syster) sommarhus på en vacker bergstomt med vidunderlig utsikt över viken. Dit har Marianne gått många gånger under veckan för att njuta av utsikten, få motion och vattna på tomten. Laiza och Sten-Erik har varit borta under veckan men kom tillbaka igår kväll (torsdag). Tommy åkte till Stockholm igår för att jobba men har nu precis kommit tillbaka (fred em).

Det enda som borde ha tagits bort ur manuset är alla getingar som surrat omkring oss. Men vi måste ju ändå säga att getingarna inte varit speciellt aggressiva, mest irriterande.

Vi har just nu problem med att lägga ut bilder, internetmottagningen har sina begränsningar. Återkommer med bilder så snart det fungerar bättre.

A message for Nancy and David

This is for our Australian friends who are following our blog, at least the photos.

I hope you have noticed that the hat that Per-Arne is constantly wearing is the one he bought in Alice Springs for the safari. He just loves it and it's just as useful here in the Swedish sun as it was in the Red Desert. We have been sailing since June 25 and we have just had two short rainshowers. It's good to be by the sea because it doesn't get too hot. I know you are used to really hot weather even though you have your winter right now. Here in Sweden it's not so common that we have over 30 C 5-6 days arow as we have had this summer. At least in the south of Sweden, the northern parts have had more rain och and cooler temperatures.

As I write this Tommy and Per-Arne is out sailing the hobie-cat. Another perfect day with sun and good wind!

Marianne

Viksnäs

Mån-tis 19-20 juli
Vad är väl en vecka i Viksnäs? Den kan vara tråkig och regnig och kall och vindstilla. Eller ... eller alldeles underbar!

Vi har fått en smakstart på hobie-veckan i Viksnäs! Solen skiner, perfekt vind, en bra båtplats och goda vänner att hobiesegla och umgås med. Den här veckan kommer det inte att bli några nya platser att berätta om men kanske några trevliga smakbitar från Viksnäs.

Det började kanske inte så bra! När Per-Arne och Tommy skulle avsluta första hobieseglingen styrde de med full fart in mot badstranden längst in i viken. Det gick fort! Plötsligt hojtar den vaksamme gasten Tommy "Barn i vattnet!" Per-Arne styrde undan och det blev som tur var ingen olycka. De körde sedan med full fart upp på stranden. Det är så man i regel avslutar en segling med en hobie cat. Den glada och nästan påkörda pojken visade sig vara son till en av Per-Arnes gamla kompisar. "Oj vad fort ni seglade! Ni körde nästan på mig", sa han glatt. Det var lika bra att haka på hans positiva inställning så han erbjöds en tur med hobien lite senare vilket han med glädje tackade ja till.

På eftermiddagen var det full aktivitet i viken. Det var många som ville pröva på att segla hobie. Dagen efter fick vi höra att en av dem till och med hade drömt om att han hobat.
,
Per-Arne började tisdagen med att vindsurfa medan vi andra låg och sov. När det var dags för första hobieseglingen för dagen blåste det så mycket att Tommy och Per-Arne började med att segla revat. De fick en stabil gång på kryssen och tog sig ut till Trosas Kap Horn, Käftudden. Under hela Per-Arnes uppväxt har man pratat om ur svåra vågor och vindförhållanden det kunde vara ute vid Käftudden. Det är en udde man måste runda om man vill ta sig till Trosa från Hållsviken. Även Tommy och Per-Arne fick känna på krafterna där men de kunde hantera dem. Trots häftiga vindbyar och grymma vågor gick allt bra.

Under tiden som Tommy och Per-Arne seglade levde Marianne ett stillsamt båt- och landliv. Hon tog en skön dusch i sittbrunnen efter ett kallt och salt bad. Det var inte heller så dumt att sträcka ut sig i förpiken och lyssna på en god bok. Eller att ta en promenad.

Efter middagen stack Tommy och Jimma ut med hobien. Det var en tuff besättning där båda vågade hänga i trapetserna samtidigt. Men vad spelar det för roll om man inte är vaken med roder och skot. Då ligger man plötsligt där i alla fall med hobien på sidan. Marianne och Per-Arne kunde bevitttna det från snurrebåten men behövde inte assistera. Tommy och Jimma fixade det själva och fick upp hobien på rätt köl och kunde fortsätta den härliga seglingen.

Per-Arne avslutade dagen som han började genom att vindsurfa medan solen gick ner. Det var som good old times. I denna vik är det ett mycket stillsamt liv på kvällarna så det enda som rört på sig har nog varit Per-Arne på något flytetyg. Så har det varit ända sedan e-jollens dagar 1975.

Förresten, när Marianne och Per-Arne var ute i följebåten och fotograferade åkte de förbi den ö där de campade sin första midsommarhelg tillsammans! Det var varma och sköna dagar och Marianne lärde sig att vindsurfa. Ja, åtminstone att stå på brädan, surfa en kort bit och sedan vända. Det är ju inte så illa när man aldrig gjort något liknande tidigare. Vem kunde ana då att vi 25 år senare skulle vara här med en 12,5 m skärgårdskryssare, en katamaran och en utflyttad 21-årig son!

Lång dags färd mot Viksnäs

Söndag 18 juli
Åskan kom aldrig! Vi vaknade kl 5 till en fin morgon som lovade gott för den nya dagen. Marianne lade sig och sov igen medan Per-Arne lättade och styrde mot Koviken. Hon vaknade när det var dags att lägga till vid Kovikens brygga och då var klockan bara 6.30.

NEJ!! Hobien är ju inte här! Per-Arne såg helt skärrad ut när vi närmade oss bryggan och hobien inte låg på sin vanliga plats på stranden. Men den fanns där som tur var, den hade bara blivit flyttad till en annan plats.

NEJ!! Det är ett getingbo i hobiens ena skrov! Det var helt omöjligt att flytta hobien eller att överhuvudtaget närma sig den pga alla getingar som surrade runt. Vi testade att slänga hinkar med vatten mot ingången till boet men det hjälpte inte. Men med en vattenslang som Per-Arne fixade fram, skarvade och tätade kunde vi rikta vattenstrålen så att getingboet och säkert ett stort antal getingar dränktes. Det kändes grymt men vad skulle vi göra!

När getingarna väl var borta var det dags att knuffa fram hobien till vattnet, ordna två bogseringstampar, dra ut den till Stora Gumman och börja bogseringen. Det gick jättebra eftersom hobien var så lättdriven i vattnet.

Strax före kl 15 var vi framme vid slussen i Södertälje där Tommy mönstrade på. Det låg så många båtar och väntade på att få slussa ut att vi undrade om alla verkligen skulle få plats. Själva var vi ju också extra breda eftersom vi nu hade hobien liggande bredsides och ekipaget var lite svårmanövrerat. Men det gick alldeles utmärkt, vi kunde ligga utanför en motorbåt och hålla oss fast i dess stabila reling.

Sedan blev det äntligen dags att segla efter all motorgång. Vinden var sydvästlig vilket innebar kryss men Per-Arne och Tommy seglade gärna på. Det var inte många slag de behövde göra, det var i stort sett bara att styra. Marianne lade sig i förpiken och somnade, det tyckte hon var skönt. När vi tog ner vid Stenskär vaknade Marianne och tog över rodret och navigeringen. Det var en enkel match att gå vid Bokösund, det är visserligen ganska smalt där men det är så tydligt utprickat. Och vi har ju vår fantastiska GPS, tänk så den underlättar navigeringen! Men vi använder oss ändå alltid av det vanliga sjökortet och ögonen förstås.

Per-Arne hade lagt sig i förpiken för att vila, han hade ju varit igång sedan kl 5 i morse, men ville bli väckt vid Käftudden (hans barndoms Kap Horn) för att segla in i Hållsviken. Vi kom dock fram till att det var för mycket motvind och vi var väldigt hungriga. Det var skönt att komma fram efter en lång dags färd!

I väntan på vadå?

Lördag 17 juli
Vi hade hört på väderrapporterna att ett område med regn och kraftig åska skulle dra upp över landet idag. Även östra Svealand skulle drabbas faktiskt, annars har vi ju dragit vinstlotten när det gäller fint väder. Vi ändrade därför våra planer som var att åka till Koviken på Lovön och hämta en katamaran Hobiecat 16 och bogsera ner den i morgon till Viksnäs söder om Trosa. Vi bestämde oss istället för att gå till vår hemmahamn Slagsta marina och vänta ut regn- och åskvädret där. Det kändes inte alls lockande att vara på Koviken om det skulle bli busväder.

Vi startade före kl 8 från Skanssundet och gick för motor upp till Södertälje eftersom vinden var svag. Det märktes att det var ett annat väder på gång. Visserligen sken solen på oss och det var riktigt varmt men det fanns ändå något i luften som förebådade ett annat sorts väder. Efter slussningen i Södertälje och efter att vi hade passerat Linasundet hissade vi och seglade en bit ut på Björkfjärden. Vi började också att kryssa ner mot Bockholmssundet men vi var hungriga och längtade efter Stinas och Uffes mat i Slagsta marina så det blev motorgång igen.

Efter en trygg tilläggning i hemmahamnen, en god lasagne och en pyttipanna med vändstekt ägg började vi vänta på busvädret. En liten regnskvätt bara, sedan blev det uppehåll igen. Men det var väl inte dags ännu!

Vi fick låna en bil av Per-Arnes arbetskompis Erik och kunde åka till ICA Maxi och handla inför den kommande veckan i Viksnäs. Verkligen snällt av Erik och otroligt smidigt för oss! Det blev ett bunkringsrace mot åskvädret som skulle komma. Vi handlade snabbt och koncentrerat efter den lista som Marianne hade skrivit i förväg. Sedan åkte vi tillbaka till Slagsta, skyndade oss ut till båten med matkassarna, lastade in och pustade ut. Vi hann före busvädret! Medan Marianne stuvade in maten satte Per-Arne ut åskledarna och hann också gå och slänga en del saker. Sedan kom regnet men det var ganska beskedligt och höll inte heller på så länge. Nu är klockan 23.15 och vi har ännu inte sett till någon åska eller något kraftigt regn som skulle ge jättestora mängder nederbörd över östra Svealand enligt prognoserna. Per-Arne hörde på cafét att hela Gotland blivit strömlöst på grund av åskvädret och att det också varit en del översvämningar i Visby.

Ett tag tänkte vi att vi nog kunnat åka direkt till Koviken ändå. Men nej, vi gjorde helt rätt som stannade i Slagsta. Vi känner oss trygga inför natten och vi har ju dessutom hunnit handla mat. I morgon hoppas vi kunna starta tidigt mot Koviken. Vi får se vad som händer under natten! Fortsättning följer.

Nynäshamn - Skanssundet

Fredag 16 juli
Gissa vad det var för väder när vi vaknade idag? Äh, vi orkar inte nämna det, det blir så tjatigt.

De flesta av våra båtgrannar lättade före oss så det var ganska glest med båtar längs bryggan. Egentligen var det en nackdel i detta fall eftersom vinden låg på ordentligt från sidan och det hade varit bra att ha en stor grannbåt att hålla sig i när vi skulle dra oss ut till bojen. Men Per-Arne upptäckte som tur var en robust motorseglare på ingång och tänkte genast: Om jag hjälper dig så kan du hjälpa mig! Det var nog bra tänkt för skepparen verkade vara ensam eftersom vi inte såg att någon fanns i fören som hjälp vid tilläggningen. Han tog tacksamt emot Per-Arnes hjälp. Sedan var det vår tur att få hjälp. Vi tog en av våra längsta tampar och fäste den i fören. Därefter lossade vi våra förtöjningstampar och halade ut oss till bojen samtidigt som vår hjälpare slackade på den långa förtampen i lagom takt. Perfekt!

Vi hade en skön kryss längs Järflotta och tänkte gå på insidan av Öja, dvs Herrhamraleden, men när vi drog ut ett kryssben ända ut till Viksten ändrade vi oss och bestämde oss för att runda Öja istället. Det var faktiskt rena terapin för oss att segla ut igen på stora havet. Men den här gången var vågorna betydligt behagligare än de var när vi var på väg till Gävle. Det här havet kändes vänligare och vi behövde ju inte heller utsättas för vågorna timme ut och timme in. Något som vi alltid har uppskattat är att runda Landsort som ligger på Öja. Vi föreställer oss då att vi rundar Kap Horn, typ, och känner oss erfarna och säkra. När vi hade passerat Landsort fick vi styrvindar hela vägen upp till Skanssundet. Vi behövde inte göra ett enda slag, däremot några kontrollerade gippar på slutet. När det är plattläns överlåter Marianne gärna seglandet åt Per-Arne eftersom hon inte gillar när det är gipprisk.

För eventuella landkrabbor måste vi kanske här förklara att gippen är det farligaste momentet när man seglar. En gipp är när bommen,mer eller mindre häftigt, byter sida när man har vinden rakt bakifrån. Det kan ske genom en kontrollerad manöver eller ofrivilligt och då kan olyckan vara framme. Har ni sett reklamen för Kalles kaviar på TV?

I och med att vi seglade med gipprisk en längre sträcka samtidigt som det var lunchdags matades Per-Arne av Marianne. Minestronesoppa förstärkt med nudlar, mums!

Samtidigt som vi lade till vid Skanssundets gästhamn höll en stor tysk segelbåt på att lägga till vid en annan brygga. Det hade blåst upp och tyskarna hade oturen att braka in i en y-bom som vek sig helt. Scheisse!

Kvällen avslutades med middag på en bistro som ligger på berget med fin utsikt över Skanssundet där bilfärjan går mellan Mörkö och fastlandet. Vi gick sedan en promenad genom husvagnscampingen som smälter fint in i naturen här. Vi blev fascinerade av hur många husvagnsägare det var som hade hade bott in sig på sina platser och anlagt stora altaner och frodiga planteringar. Ja, så kan man ju också tillbringa sin sommar!

En varm bussresa till Länna

Torsdag 15 juli
Vi hade en tvättid bokad till kl 10 och körde två maskiner. Det var välbehövligt efter snart tre veckor till sjöss.

Som vi skrev tidigare har vår kamera gått sönder. Om en kamera luktar bränt är det väl bra kört, eller hur! Vi har bara haft stora kameror tidigare med långa zoomar. Jag Per-Arne har haft den bestämda uppfattningen att kameror skall vara något rejält att hålla i. Men har nu kommit fram till att om man har en liten kamera ökar chansen att man har med den till vardags också. Sagt och gjort, efter ett svalkande dopp från båten som var kallare än tidigare bad, satte vi oss på bussen, eller rättare sagt bussarna, till Länna där vi gjorde en runda bland Elgiganten, Expert, Computer City och Onoff. Ganska snabbt föll vi för en Panasonic DMC-TZ10. Den har 25 mm vidvinkel och 16 x zoom. Inte lika kraftigt tele som vår tidigare kamera som hade upp till 420 mm tele. Den här motsvarar ca 150 mm. Men den har ju andra fördelar och finesser som t ex bildstabilisator, möjlighet att filma i HD och GPS-information (innebär att man kan få kartkoordinat och visat på en karta var bilden är tagen). Och sen har den ju också Leicaoptik vilket får mitt hjärta att klappa lite extra och ögonen att tindra.

Eva W - förlåt att jag övertalade dig att köpa samma tunga pjäs som vi hade! Nu har vi blivit som "de andra" (förutom systemplåtarna förstås). Du kanske kan kränga din tunga fina kamera på Blocket?

Mastbilden här ovan är den första bilden som tagits med den nya kameran. Bilden på Per-Arne med den nu obligatoriska Australienhatten togs igår av Pär.

Dalarö - Nynäshamn

Onsdag 14 juli
Vilken dag det har varit! Efter ett nattligt regn som fräschade upp luften något och en morgondusch som fräschade upp Stora Gummans besättning kom våra vänner Maj och Pär för att segla med oss till Nynäshamn. För Pär var det första gången han var ute i en segelbåt och han hade nog tänkt sig att bara sitta någonstans där han inte var i vägen. Men det dröjde inte länge förrän han satt med rorkulten i handen och kryssade i den till en början ganska svaga vinden. Det tog ett bra tag att ta sig förbi Dalarö skans men så småningom ökade vinden och när det var Majs tur att segla hade vi riktigt bra fart på kryssen. Vindarna var underbart ljumma och vi njöt i fulla drag. Maj och Pär turades om att segla under Per-Arnes tålmodiga och pedagogiska ledning.

Det verkade som om Älvsnabbsmonumentet på Muskö hade någon slags magnetisk dragning på oss. Vi har visserligen en plastbåt men det finns ju bly i kölen! :) För hur vi än kryssade och försökte hålla höjden så tyckte vi alltid att vi hade monumentet i närheten av oss.

För att få matro och kunna avnjuta köttgrytan som Maj och Pär haft med sig tog vi ner storen och kryssade vidare med bara focken. Det gick bra, maten var jättegod men det rullade mera med bara focken än med fullt ställ. Fast det lutade mindre förstås. När vi ätit klart bestämde vi att nu är det slutseglat så vi styrde stäven mot Nynäshamn med hjälp av motorn. Vi gjorde en perfekt tilläggning på yttersta bryggan och avslutade vår samvaro med en fika i sittbrunnen. Sedan tog Maj och Pär bussen till Älvsjö där de hade sin bil stående.

På samma brygga som vi ligger såg vi en stor holländsk motorbåt lyftas upp pga en skada på ena sidan. Per-Arne pratade senare med ägaren som berättade att de hade blivit påseglade av en kryssande småbarnsfamilj som plötsligt tappade kontrollen vid den smala båtsportsleden utanför Ankarudden/Torö. Ingen människa skadades men motorbåtens skador blev rejäla strax ovanför vattenlinjen. De hade tur mitt i eländet, det hade kunnat gå värre. Trots att vi är försiktiga av oss fick vi ändå en tankeställare.

Kryssen till Dalarö

Tisdag 13 juli
Det blev Bertil, Joel, Staffan och André som mönstrade på vid 10-tiden. Eftersom vinden låg på även när vi skulle lätta från Notholmen fick vi använda både hjärna och muskler. Det gick bra till slut. Det är många fördelar med att ha en lång båt men en klar nackdel när vinden ligger på från sidan och man ska manövrera där det är trångt.

Så fort vi kom ur det smala sundet hissade vi och fick en riktigt fräsig kryss fram till nästa sund. Som vanligt aktiverade Per-Arne våra gastar direkt vilket innebar att Staffan styrde och Joel och André hjälptes åt med att skota focken. Det är tungt och svårt innan man har hittat en bra teknik. Men efter ett tiotal slag så gick det riktigt bra. Efter ytterligare ett tiotal slag var det dags att ta ner för vi hade total motvind när vi skulle gå genom det smala Lura ström. Men snart var vi ute på Gränöfjärden och då kunde vi börja kryssa igen. Det konstiga var att här blåste det inte alls lika bra trots att det var större vatten.

Nu fick Joel och André turas om att stå till rors och Staffan skötte fockskotningen. Även detta klarade Staffan bra eftersom han är en gammal IF-seglare. Efter att ha dragit ut ett långt kryssben på Jungfrufjärden var det dags att slå och styra in mot Dalarö. Det blev stundtals ett riktigt fräsigt ben då vi även kunde falla av, slacka på skoten och notera dagens hastighetsrekord på 7,3 knop. Denna toppnotering måste ha berott på Bertils fasta placering längst fram i fören. Eller berodde det möjligen på de goda korvar som Marianne tillagade under lutande gång? :)

Jag tror att alla kan skriva under på att vi fick en väldigt fin segling till Dalarö denna varma och heta dag. Allting gick bra förutom att vår kamera fick spelet och luktade bränt. Suck och stön! Det lutar nog åt att det blir ett inköp av en ny kamera i Nynäshamn eller Södertälje. För vad är en blogg utan bilder?!

En varm slappardag vid Tyresö slott / Notholmen

Måndag 12 juli
Efter god frukost och en pratstund i trädgården hos Eva och Bertil var det dags att ta bussen tillbaka till båten. Vi skulle snart se varandra igen eftersom Bertil, eller var det Per-Arne?, kläckt idén att de skulle segla med oss till Dalarö. Vi stannade till i Tyresö centrum och handlade mat. Sedan har det inte hänt så mycket utom att vi slappat, svettats och badat. Vi orkade inte ens titta på slottet. Men Per-Arne överraskade ännu en gång med att vara ett riktigt blötdjur idag. Han låg i längre än Marianne gjorde och passade också på att tvätta fribord och vattenlinje när han ändå låg i spat. Marianne fick fram emot eftermiddagen för sig att ta en fika på det trevliga cafét men hade ingen pejl på tiden så det hade precis stängt! Per-Arne upptäckte till sin glädje att nu fanns det möjlighet att ladda upp laptopen igen eftersom en båt som använt elen hade åkt. Då passade han på att jobba lite med bilderna som vi har tagit under semestern. När vi tittade på bilderna tillsammans upptäckte vi att badbalansen var felaktigt dokumenterad. Det fanns inte en badbild på Per-Arne så ner i spat igen och fram med kameran! Eftersom vi får gastar i morgon, ev någon tillfällig skeppare också, använde vi kvällen till att röja i båten och att skrubba teakdäcket med såpa. Det luktar så gott! Något som inte luktar lika gott är båttoan. Det har blivit Per-Arnes speciella hedersuppdrag att tömma den och det gör han skitbra!

Svalkande bad

Vi har ju vatten runt omkring oss så varför inte ta ett dopp då och då! När hade vi en sådan här badsommar senast?!

Nämdö - Tyresö slott - Älta

Söndag 11 juli
Gissa vem som tog det första morgondoppet av alla på de 15 båtarna som låg i viken?! PER-ARNE, den f d badkrukan som hade tänkt använda sig av Strindbergscitatet "Det kalla vattnet är för rått för mina fina nerver".

Det var snudd på spegelblankt så det blev motorgång hela vägen till Tyresö slott / Notholmen och den nya fina gästhamnen. Precis när vi skulle lägga till kom vinden! Det blev faktiskt en ganska svår tilläggning eftersom vinden tryckte på längs hela långsidan. Men vi fixade det med hjälp av en tillfällig lång tamp och skotvinschen. Stället visade sig vara populärare som badplats än som gästhamn. Även fiket var välbesökt märkte vi när vi åt vår lunch där. Allt såg väldigt fräscht och gott ut.

En överraskning dök upp i form av våra vänner Maj och Pär som skulle gå en guidad tur på slottet. Det var jättekul att träffa dem och vi pratade om att de eventuellt följer med oss på en segeltur söderut någon dag i veckan.

Även en bussresa med SL kan bli till ett äventyr! Vi skulle till Eva och Bertil i Älta men vi missade bussen med bara några minuter. Nästa buss gick om en timme. Då kom bussen som gick åt andra hållet och vi klev på för att slippa stå och vänta i solgasset vid hållplatsen. Det var en trevlig resa med många fina vyer, bl a över Erstaviken. När vi kom fram till ändhållplatsen Ellmora förstod vi hur bekymrad busschauffören var. Dels stod det en bil felparkerad vid vändplanen och blockerade. Den p-syndaren jagade Per-Arne fram genom att högljutt ropa bland de intet ont anande badgästerna. Dels var det helt fel att vi kom med en ledbuss som var för lång för den här smala, slingriga turen. Föraren berättade att det hade varit ett par bussar som hade gått sönder och att han hade blivit tilldelad den här bussen utan att förstå vad det skulle innebära. Det gick helt enkelt inte att vända med bussen!! Då erbjöd sig Per-Arne att guida föraren när han skulle backa till lämplig vändplats. Vi var fyra passagerare som satt kvar, en kvinna promenerade bredvid bussen för att skona sina klena nerver, som hon sa. Det blev en lång sträcka att backa bussen och det väckte ganska mycket uppmärksamhet bland bilister och sommarstugeboende. Men både föraren och Per-Arne hade stort tålamod och samarbetade bra. Efter ca 20 minuters backande kom vi till en avtagsväg där föraren försökte vända bussen. Det blev ett precisionsjobb för dem båda. Millimetrar skiljde oss från diket och en möjlig fastkörning. Vi som bara åkte med applåderade uppskattande när vi äntligen hade lyckats vända. När vi var framme i Tyresö centrum gjorde föraren och Per-Arne ett high-five.

Vi blev hämtade med bil av Bertil eftersom vi var så försenade. Det blev en mycket trevlig kväll och övernattning i Älta. Även ett par kompisar till värdparet upp ifrån Umeå var där. Och vi fick se Spanien slå Holland i VM-finalen.

Det är bara en sak som grämer Marianne och det är att hon inte tog fram kameran och tog en bild av bussäventyret!!

Lättare att kommentera nu

Vi har upptäckt att vår blogg har haft en inställning som gjort det lite krångligt att skriva kommentarer. Nu har vi ändrat på det!

Snoken var inte någon snok!

Hallå där, nu får ni börja kommentera det vi skriver. Rena felaktigheter bör ju inte få släppas igenom.

Våra kära lärarvänner i Älta, som vi just nu besöker för att bl a titta på VM-finalen, har upplyst oss om att den glupska snoken inte alls var en snok utan en svart huggorm. Och att grodan var en padda! Vi lät oss tyvärr luras av andra besökare på Möja som berättade för oss att en snok höll på att äta upp en groda. Men vi måste erkänna att vi nog inte är så hemma på området!

Säck - Långviksviken/Nämdö

Lördag 10 juli
Vaknade upp till ytterligare en solstrålande dag och lättade ca 9.15. Ännu en gång kunde vi bara rulla ut focken och segla ur Säcken. Det är härligt när man kan lämna en naturhamn utan att behöva använda motorn! Efter att ha rundat Norra Manskär och Långkobben hade vi en kort läns mot Möja Västerfjärd varefter det blev dags att lova upp och ha ett långt kryssben längs Södra Stavsudda. För eventuella landkrabbor som läser detta kanske vi bör förklara att ett kryssben är då man seglar en rak sträcka så nära vinden som möjligt. Egentligen heter det bidevind. Kryssar gör man när man seglar sicksack mot vinden. När vi seglade med bara focken gjorde vi ca 3-4 knop vilket motsvarar ungefär 6,6 km/tim. I denna behagliga fart då det inte heller lutar så mycket är det väldigt mysigt att samtidigt äta frukost vilket vi nu gjorde.

När vi hade ätit klart var det dags att hissa storseglet. Det kändes helt ok eftersom en liten Maxi 77:a närmade sig. Inte vill man ju att en båt som bara 7,70 lång ska segla ifrån vår fina, snabba S30:a som är 12,5 m lång. Det blev en riktig kappseglingsduell mellan oss ute på Kanholmsfjärden. Maxi 77an hade genua och kunde gå betydligt högre/närmare vinden än vad vi kunde. Det var ju lite frustrerande men vi seglade betydligt snabbare än vad de gjorde så det jämnade ut sig. Å jämnt var det länge. Vi upptäckte att det blåste bättre längs västra sidan av Kanholmsfjärden längs Vindö vilket blev till vår stora kappseglingslycka. Ajöss med dig Maxi 77a.

När vi passerat Stavsnäs var vi kryssnöjda och gick sedan för motor direkt mot Nämdö. Vi hade fått tips, och även läst, om en bra naturhamn i en vik på norra Nämdö, den hette Långviksviken. Klockan var bara 13.30 och det fanns gott om plats. Sedan har det fyllts på och är nu rejält trångt men hjärtligt. Det är märkligt med båtlivet, åtminstone i Stockholms skärgård, man lever närmare främmande människor än man gör i något annat sammanhang. Ändå sker det med respekt och vänlighet.

Hade tänkt ta ett kvällsbad men det känns faktiskt inte lika skönt i kväll som igår när vi var i Säck. Så vi hoppar det! Snart börjar bronsmatchen mellan Tyskland och Uruguay på radion. Vi har inte tillräckligt med kräm i batteriet för att kunna kolla på laptopen.

Säck

Fredag kväll 9 juli
Per-Arne väcktes och vi tog upp ankaret och seglade tyst iväg för bara focken. Sedan seglade vi norrut mot Möja och kryssade tillbaka till Säck. Det var en stillsam skön segling för bara focken. Marianne passade på att sova lite. Vid 10-tiden var vi inne i Krokholmsviken/Säck igen och cirkulerade tills vi hittade den perfekta platsen som övertog efter en fet segelbåt. Det var vår första naturtilläggning på denna semester. Det finns ju mer eller mindre svåra lägen när man ligger i naturhamn. Men i en hamn som Säck är det inga som helst problem eftersom det är så skyddat. Och man är ju inte precis ensam här heller! En hjälpsam granne hjälpte dessutom till att ta emot båten.

Dagen har bjudit på växlande molnighet, tupplur, frukost nr två, bad, lunch, tupplur, snack med grannar, en dos Strindberg, middag, tupplur, diskning, kort promenad och avslutningsvis ett underbart kvällsdopp.

Vi kanske återkommer med bilder. Just nu ransonerar vi laptop-användandet eftersom vi inte har tillgång till ström.

Apropå att ligga på svaj - Vi pratade med en man som låg på svaj om hur han brukar göra. Han sa att det gäller att lägga ut ordentligt mycket ankarlina eftersom det är ganska djupt där. Han tyckte inte att det borde vara något problem med varken vårt ankare eller den typ av ankarlina vi har. Vi får väl göra ett nytt försök så småningom!

På svaj - en morgonbetraktelse

Det ser så lätt ut! Man går in i en skyddad vik, väljer ut ett lämpligt ställe, släpper i ankaret och känner att det tar. Sedan lägger man sig och sover och vaknar pigg och utsövd på morgonen. Varför fungerar det inte för oss?

När vi vid 21.30-tiden kom in i viken vid Säck låg det redan flera båtar på svaj, och förstås många som förtöjt vid land. Vi valde en plats nära den sida där vi ville landförtöja nästa dag. Ganska snart märkte vi att vi låg lite väl nära en motorbåt och flyttade oss en bit. När ankaret hade fäst började vi fundera på om vi kanske kommit för nära några båtar som låg förtöjda mot berget. Var vi för nära eller var det ok? Det gick inte att slappna av. Vi bestämde oss för att det inte var bra här. Ett nytt försök - men driver vi inte ner mot den där holländska båten nu? Hur kan den ligga så stilla och stabilt förresten? Efter mycket tvekan fram och tillbaka utsåg vi ett bättre ställe men just då kom en nyanländ segelbåt och lade sig precis där vi hade tänkt lägga oss. Vi flyttade oss i alla fall en bit bort från holländaren, kollade noga avståndet och bedömde att det såg bra ut. Kröp i säng men satte mobilen på väckning kl 2 för säkerhets skull. När klockan ringde tittade vi ut genom förpiksluckan och såg att avståndet till den holländska båten inte hade ändrats. Vi somnade om.

Klockan 4 vaknade jag Marianne och kände ett starkt behov av att kolla läget. Och fick se att vi nu låg jättenära holländaren!! Det var bara att flytta på oss igen men inte heller nu blev det bra. Så vi tog upp ankaret och seglade tyst med enbart focken ut ur viken som hade krympt så under natten. Vi rundade en udde och gick in i en annan vik där det inte fanns några båtar på svaj, bara ett par som låg förtöjda mot berget. Mitt i viken lade vi oss med goda marginaler runt om. Den dominerande vinden var västlig men det virvlade en del där inne. Skönt att slippa ha koll på andra båtar, ändå var det svårt att slappna av. Per-Arne lade sig för att sova men jag stannade uppe som svajvakt. Jag kände att jag ändå inte skulle kunna koppla av och sova. Det är inte så dumt att möta morgonen i en skärgårdsvik även om just den här morgonen visade sig vara mulen. Men ändå varm.

Tyvärr har vi inte så goda erfarenheter av att ligga på svaj. Det har hänt flera gånger att vi vaknat mitt i natten och varit tvungna att starta motorn och snabbt förflytta oss pga att vi börjat dragga och kommit in på för grunt vatten. En gång i Östermarsfladen (Nåttarö) blev vi väckta mitt i natten av en båtgranne som kom i regnet till oss för att tala om att vi draggade. Som tur är har vi inte drivit in i någon annan båt. Fast i natt i viken vid Säck kändes det väldigt nära. Har vi för lätt ankare (fast vi har bytt upp oss från 7,5 kg till 10 kg), för kort kätting eller har vi bara haft otur?

Nu är klockan 7, vår position är bra och jag har druckit en kopp thé och ätit ett par smörgåsar.

NEJ, nu ser jag att vi har draggat och ligger lite väl nära klipporna på den ena sidan viken. Dags att väcka Per-Arne!!

Furusund - Säck

Torsdag 8 juli
Efter att ha vinkat av vår finska S30-familj med två katter ombord var det dags att fylla på matförrådet. Vi mötte en man med en liten dotter som vi frågade efter vägen till affären. Det blev en liten pratstund och det visade sig att de har sitt sommarställe på Norröra, ön där Saltkråkan spelades in. Vi blev genast inspirerade att ta en tur dit. Efter en fräsig kryss tog vi ner och närmade oss den brygga där Tjorven stod i regnet och väntade på ångbåten första gången familjen Melkersson anlände. Men till vår besvikelse låg en riktigt stor och fet segelbåt vid bryggan och upptog typ tre platser för segelbåtar av vår dimension. Det fanns en plats längst in men det såg ganska grunt ut så vi vågade inte lägga till där. Vi lämnade därför Norröra utan att ha fått gå i land men bestämde oss för att segla hit en annan gång. Saltkråkan är ju en favorit!

Vi hade tidigare pratat om att lägga oss i en ny gästhamn på Södra Ljusterö som heter Linanäs men det vi nyss skrev om naturhamnar fick oss att tänka till lite. Hur svårt kan det vara, frågade vi oss. Vi längtade till ett ställe där vi kan bada. Och toppnoteringen 280:- som vi betalade för att ligga i Furusund sporrade oss också att då och då undvika gästhamnar. Så vi bestämde oss för att återvända till Säck.

Vi har tyvärr lite otur med vindriktningen. Igår när vi trodde att vi skulle få styrvindar norrut blev det pinkryss. Och idag blåste det sydvästliga vindar vilket också gav pinkryss. Det blev därför åter igen alldeles för mycket motorgång. Vi fick i alla fall jubla när vi rundade Södra Ljusterö och kunde hissa igen. Det blev en härlig segling i halvvind fram till Grinda där det började tunna ur. Men vi seglade ändå nästan fram till Säck i den ljumma kvällen. Där ligger vi nu på svaj och väntar på morgondagen då vi hoppas kunna göra semesterns första naturtilläggning. Vi har en favoritplats som vi hoppas blir ledig.

Varför inga naturhamnar?

Varför ligger vi bara i gästhamnar och inte i några naturhamnar, kanske någon undrar. Det finns ju så många fantastiska öar och vikar. Det skulle ju också bli betydligt billigare. Vi brukar alltid söka oss till sådana ställen när vi är ute med båten. Men i år är det annorlunda. Marianne har problem med stela händer och ibland också fötter och har även haft ett par muskelinflammationer i axlarna medan vi varit ute. Det var ju också bl a det som fick oss att avbryta Höga Kusten-seglingen.

När man lägger till i naturhamn är det viktigt att ha koll på vindriktningen så att man kan ligga tryggt och bra. Det har hänt oss flera gånger att vinden vridit under natten och att vi snabbt behövt bryta upp och lätta. En gång var vi t o m tvungna att lämna kvar våra långa förtampar för att det blev så bråttom (vi kunde hämta dem dagen efter). Vid sådana tillfällen bör man vara smidig och snabb. För att vi ändå skall kunna vara ute och njuta av skärgården har vi alltså valt att ligga i gästhamnar.

Det är ju inte heller någon nackdel att vi där har tillgång till el!! Är det någon som känner till om man kan ladda en laptop med hjälp av solceller? Det skulle sänka våra elkostnader i längden.

Möja - Furusund

Onsdag 7 juli
I morse vaknade Per-Arne full av energi och ville lätta redan strax efter 6. Men Marianne stack ut huvudet och hyssjade, det var ju så tidigt och alla runt omkring verkade sova fortfarande. Så istället plockade han fram stavarna och gick en rejäl promenad från Kyrkviken ända till Ramsmora (fortfarande på Möja förstås). Han kom tillbaka strax efter 8 och då var Marianne också på gång. Det tog ändå en stund innan det var dags att lätta. Vi hann med en pratstund med våra trevliga båtgrannar. På styrbordssidan hade vi en småbarnsfamilj som seglade med en gammal fin Skärgårds22:a och på babordssidan låg en motorbåtsfamilj från Värmdö.

Seglingen startade med kryss i svag vind som så småningom ökade till ganska frisk vind utanför Svartlöga. Vi trodde att vi skulle få segla i skön halvvind eftersom SMHI utlovat västlig vind. Men pytt heller! Efter ett par timmars kryssande kroknade vi och tog ner seglen. Sedan blev det motorgång till Furusund. Ännu en gång fick vi anledning att prisa vår smala båt och vår förmåga att hitta båtplatser i sista stund. Vi hjälptes in av båtgrannarna och hamnvärden. Det finns inte en millimeter över! Det kan vi höra på knorrandet från fendrarna just nu. Den ena båtgrannen var en S30 från Finland och Per-Arne och skepparen fick genast god kontakt. Det ledde till att Per-Arne fick tipsa om bra ställen att segla till i Stockholms skärgård, det är första gången de seglar här. Anti, som han hette, justerade riggspänningen på vår båt eftersom han var duktigare än oss på det.

Under tiden satt Marianne inne i ruffen och tittade på semifinalen mellan Tyskland och Spanien som Spanien vann med 1-0. De var värda att vinna även om jag hade trott att Tyskland skulle vara bättre och t o m ta hem hela VM.

Att det har varit soligt och varmt även idag kanske vi inte behöver säga. Det blir så tjatigt men faktum är att vi har haft enormt tur med vädret hittills. Prognosen framöver utlovar också högtryck.

Rapport från Möja

Tisdag 6 juli
Vi kryssade i lätta vindar över Kanholmsfjärden upp till Möja. Fast vi kom redan kl 12 var det fullt i Kyrkviken och det verkade vara få som ville röra på sig. Men Per-Arne spanade in en kvinnlig skeppare på en gul S30 (samma sorts båt som vi har) som skulle lätta om en stund. Vi fick överta deras plats. Perfekt! Bageriet som vi så många gånger tidigare besökt hade byggts ut med en restaurangdel under tak vilket vi uppskattade i värmen. Maten var inte dum den heller! Sedan var det dags att vinka av Tommy som skulle åka med Askungen till Stockholm. Två härliga dagar hade vi haft tillsammans.

Varmt har det varit fast solen inte varit framme hela tiden. Marianne har kylt av sig med ett bad från båten. Vi har också gjort en grovplanering över hur vi ska segla framöver men vi avslöjar inget.

På väg till restaurang Pärlan och fotbollsmatchen mellan Uruguay och Holland träffade vi på en snok som höll på att äta upp en hel groda. Se bifogad bild! Vilket skrovmål! Holland vann med 3-2 som Per-Arne gissat. Marianne tippade 2-1 men förlorade alltså.

Ingmarsö - Svinninge - Säck - Sollenkroka - Stavsnäs

Måndag 5 juli
Vi lämnade Ingmarsö redan vid 7-tiden på morgonen och gick för motor till Svinninge där vi hämtade upp Annelie och Tommy som kom med buss. Planerna på att segla därifrån infriades inte då vinden inte ställde upp för oss. Men vi försökte i alla fall, t o m med spinacker. Det fick bli motorgång istället till den härliga skyddade djupa viken Säck där vi varit många gånger tidigare. Vi lade oss på svaj, åt middag och badade sedan från båten. ALLA gjorde det! För Per-Arne och Marianne var det faktiskt första doppet. Annelie hade badat flera gånger, hon och Kalle bor ju numera i Nockebyhov och har bara några hundra meter ner till ett "eget" klippbad. Och Tommy har cykelavstånd till det fina badet vid Hellasgården.

Vi lämnade av Annelie i Sollenkroka varifrån hon tog SL-buss till stan medan Tommy stannade över till nästa dag. Nu kom vinden och vi fick en underbar segling ner mot Stavsnäs. Att vi ville till Stavsnäs berodde på att vi fått slut på vatten och det fanns inget vatten att få i Sollenkroka. Dessutom var toan full och behövde tömmas. Allt detta kunde vi ordna i Stavsnäs. Det fanns dessutom en liten gästbrygga där vi kunde lägga till för natten. I vår guidebok står det att man inte rekommenderar övernattning där eftersom det kan vara mycket skumpigt. Men vi hade en helt lugn natt, inte ett dugg skumpigt. De stora båtarna gjorde ju inga turer på natten!

Ännu en skön dag på Ingmarsö

Söndag 4 juli
Solen fortsätter att ösa ner! Vi tycker det är nästan för varmt att vara ute i solen. Har varit en hel del inne i ruffen faktiskt. Något som är trevligt är att lyssna på en bok tillsammans. Just nu är det I havsbandet med August Strindberg vi lyssnar på. Här kommer ett par bra citat från boken:

"Märker ni inte hur ni växer istället för att krympa när ni överlistar vinden och tvingar honom föra er åt höger när han vill åt vänster. Erfar ni inte vilken stormakt innebor i er när ni rider upp på vågen då han med tusen skålpunds tryck vill pressa er ner i djupet."

"Det kalla vattnet är för rått för mina fina nerver." (Detta citat tog Per-Arne till sig omedelbart! Att användas vid lämpligt tillfälle).

Idag var det dags att handla och vi lånade en av de roddbåtar som är tillgängliga för oss i gästhamnen. Det var en kort bit att ro över till affären och vi gladde oss över att slippa bära på kassar den längre gångvägen. Men åter igen fick vi dumt stirra på bryggan där båten skulle ha legat. BORTA! Så det blev till att blada och bära.

Vi tog en kvällstur med roddbåten och fotograferade i det fina ljuset. Bland annat tog vi några bilder på en båtgranne, ett trevligt tyskt par, som vi sedan blev inbjudna till. Det är otroligt vilka tuffa människor man kan träffa på. Detta par bor i Hamburg och seglar en 6,5 lång båt med ståhöjd. Överallt i skärgården verkar de ha varit och de har också varit på Västkusten, i Norge och i England. Kul för dem men vi är inte avis!

Nu har vuvuzelorna kommit ända till Ingmarsö. Det tutas just nu för fullt borta vid restaurangen.

Blidö - Ingmarsö

Lördag 3 juli
Det har blivit dåligt med bilder nu ett par dagar. Vi har helt enkelt glömt bort att fotografera.

I morse startade vi redan vid 8-tiden, det var tidigt för oss, och belönades med en härlig kryss mellan öarna Yxlan och Blidö. När vi kom längre ner, till Husaröleden, startade vi motorn. Där är det smalt mellan prickarna och helt omöjligt att kryssa. Det blåste ganska mycket men vinden var ljummen och skön. Vårt mål var Ingmarsö och vi hade kollat i vår utmärkta bok Arholma-Landsort och sett att det fanns en gästhamn på norra sidan. Perfekt när det blåser sydlig vind. Mycket riktigt, det FANNS en gästhamn där! Sedan en tid tillbaka var den flyttad till södra sidan. Så då var det bara att ta en runda runt och leta oss fram till denna hamn. Vi var där redan vid 12-tiden så det fanns gott om plats och vi lade oss längst ut på bryggan så att vi skulle slippa ha båtgrannar på båda sidorna om oss. När klockan var 15 var det proppfullt. Det är så här i Stockholms skärgård att det gäller att ta sig till natthamn tidigt på eftermiddagen, sedan är det nästan kört. Ibland kan detta gälla även naturhamnar. Fast ofta brukar vi kunna hitta plats även om vi är lite sena eftersom vi har en så smal båt och oftast är båtfolket generöst och makar åt sig. Det brukar vi i alla fall alltid göra.

Efter en otroligt varm dag, då vi faktiskt mest hållit oss inne i ruffen där det har varit ganska svalt med bra luftgenomströmning, har vi nu gått en rejäl stavpromenad över ön. Här finns inga bilar, bara flakmoppar. Med ena örat har Marianne lyssnat på radiosporten och VM-matchen mellan Spanien-Paraguay som slutade 1-0. Per-Arne har nu nyss kommit tillbaka efter en liten roddtur i viken. Det ingår i gästhamnsavgiften att få låna en roddbåt. Kvällen är så stilla och fin. Vi har bestämt oss för att ligga still i morgon och sova en natt till här. Vi har ju verkligen ingen brådska någonstans.

Gräddö - Blidö

Fredag 2 juli
Nu har vi bränt alla broar till Höga Kusten! I går kväll satte vi in en annons i Blocket på GPS-kortet och sjökorten över Bottenhavet. I morse fick vi napp av en som ville göra en snabb affär. Vi fick bra kontakt per telefon, han visade sig vara från Örnsköldsvik och skulle börja sin båtsemester därifrån på måndag. Vi gjorde upp affären och skickade GPS-kortet med lördagsutdelning till Örnsköldsvik av alla ställen. Det kändes riktigt bra. Nu fick kortet i alla fall komma dit!

I duschen träffade Marianne en ung tysk tjej som seglat ensam i två månader och skulle vara ute ytterligare tre. Hon var nu på väg till Mariehamn och sedan via de baltiska länderna och Polen hem till Tyskland. Jag blev imponerad men inte avundsjuk.

Vi fick en ganska stillsam segling till Blidö. Per-Arne lyckades övertala Marianne till spinackergång i halvvind fast hon hade invändningar. Vore det inte bättre att vänta tills vi ändrar kurs vid Kapellskär och får mer medvind? Nej, jag vill segla spinacker NU, tyckte Per-Arne. Det blev lite struligt så vi var till slut överens om att halvvind kanske inte är det bästa när man ska segla spinacker. Men vi tror på många fina spinackerseglingar framöver!

Per-Arne såg fram emot att komma till Blidö eftersom hans farmor ofta åkte hit och bodde på pensionatet här. Det skulle bli roligt att se miljön där hans farmor så ofta spelat dragspel. Men ikväll är det andra toner som gäller. Ett coverband spelar på värdshuset alldeles ovanför gästhamnen så vi har underhållning i båten.

En annan underhållning har under eftermiddagen och kvällen varit två fotbollsmatcher som Marianne lyssnat på via radion och rapporterat till Per-Arne. Vi har följt Brasiliens uttåg ur fotbolls-VM och Ghanas snöpliga förlust. Sista förlängningsperioden och straffläggningen såg vi på datorn. Tråkigt att inget afrikanskt lag finns kvar!

Grisslehamn - Gräddö

Torsdag 1 juli
Sovstuga kallades den men sova gick inte så bra. Den var liten och varm och det gick inte att ha fönstret öppet för då anföll myggen. Så det blev inte så mycket sömn men vad var alternativet? Vi var glada att vi hade tak över huvudet. Morgonen var fantastisk med sol och klar luft. När vi närmade oss svenska kusten blev det mulet och nästan kallt. Var var det vackra vädret som utlovats? Inte någon gång under dagen ville solen visa sig. Väddö kanal var en ny och positiv upplevelse. Den var smal och vi gick förstås för motor hela vägen men det var vackert. Ibland fick vi lite Göta Kanal -känsla. När vi hade lagt till vid Gräddö gästhamn (Rådmansö) kom solen fram och nu känns det lovande. Det skall ju bli riktigt varmt de kommande dagarna. Nu längtar vi efter att få fina seglatser, det har ju blivit alltför mycket motorgång de senaste dagarna. Totalt har vi gjort av med 30 liter diesel sedan kvällen före midsommarafton. Den bränslebudgeten lär inga bilturister slå!

Strandsatta på Åland

Onsdag 30 juni
Vi höll på att missa färjan som skulle avgå kl 15 från Grisslehamn. Var hade vi gjort av nycklarna? Vi letade febrilt i ruffen och vände upp och ner på det mesta. När vi nästan hade gett upp planerna på en Ålandstripp hittade Marianne nycklarna i en av sina fickor! Det blev bråttom till båten men vi hann. Två timmar tog det till Berghamn på Eckerö, vi hade strålande sol och båten gick stadigt i vågor med gäss. Åter igen gratulerade vi oss själva till att inte behöva segla till Åland.

Vi gick iland och hade 1,5 tim på oss att utforska omgivningen. Vi hittade en nybyggd gångbro som ledde till en fin naturstig. När vi gick över bron och tittade ner på bilisterna som redan köade för ombordkörning tyckte vi att det var konstigt att de måste vara ute i så god tid. Här gick ju vi i den sköna åländska naturen. Stigen ledde oss till Käringsunds gästhamn och vidare till en fin camping- och resortanläggning. Vi njöt av allt det vackra och fotograferade en del. Sedan var det dags att återvända till färjeläget. Per-Arne hade kameran i högsta hugg för att få en bra bild på färjan. BORTA - där fanns ingen färja! Vi hajade på en gång. Aha, det var därför det inte hade varit någon rusning till utgången och inte heller några som promenerade som vi. Vi förstod också varför bilarna hade köat. TIDSSKILLNADEN! Per-Arne hade faktiskt sagt något om att Finland ligger en timme före men Marianne hade avfärdat detta med att Åland ju ligger så nära Sverige och att det skulle ha informerats om detta i så fall. Hur korkad får man vara!!!!

Vi var tvungna att gå tillbaka till Käringsund och hyra en sovstuga för 55 euro. Vi skrattade gott åt det komiska i situationen och citerade farbror Melker
"Denna dagen ett liv!"