Till Höga Kusten kom vi inte

men vilken härlig resa det ändå blev!! Och så roligt det har varit att få dela med oss av både text och bilder. Hoppas att ni som följt oss på resan har fått ut något av våra berättelser. Nu lägger vi ner bloggen om Stora Gumman. Kanske dyker den upp någon gång igen men knappast denna säsong.

Det vore jättekul om ni ville skicka ett mail till oss och berätta vad ni har tyckt om vår blogg!

Viksnäs - Södertälje/Tullinge

Lördag 24 juli
Nu hade vi bara en halv dag kvar innan vi skulle lätta från Viksnäs. Sten-Erik hade inte hunnit pröva på att segla ännu så nu var det dags att testa tillsammans med Tommy. Sten-Erik visade sig vara en riktig tuffing som vågade hänga ut på ett sätt som ingen annan hade gjort under veckan. Och sedan var det dags för Jimma och Tommy att upprepa sitt spektakulära sätt att segla, denna gång hamnade hobien med mast och segel rakt ner i spat. Men både före och efter hade de många snygga kör. Per-Arne hann, förutom att fotografera hobie-seglarna, också med att paddla kajak tillsammans med Laiza.

Lagom till att grejerna var ihopplockade och hobien klar för bogsering kom REGNET, det av östra Svealand så efterlängtade. Det blev motorgång hela vägen till Södertälje och flera timmar för Per-Arne att styra i ösregnet. Tommy slocknade inne i ruffen efter alla hobie-strapatser och vaknade inte förrän det var dags att slussa in i Mälaren. Marianne mådde inte så bra, hennes kropp hade börjat skrika efter att komma hem och det värkte både här och där. Efter slussningen åt vi middag, sedan var det dags för Marianne att ta med sig laptopen och en stor och tung ryggsäck på pendeln hem till Tullinge. Stora Gumman, hobie-caten, Per-Arne och Tommy övernattade i Södertälje innan de dagen efter skulle dra vidare till handikappseglarlägret på Koviken. Men det är en helt annan historia!

Här kommer bilderna

Bara en dag kvar i Viksnäs

Fredag 23 juli
Nå, hur blev veckan? Den blev alldeles underbar! En Oscarsbelönad manusförfattare eller regissör kunde inte ha gjort det bättre. Tänk er själva! En vacker havsvik söder om Trosa, en trygg plats vid en brygga med en badstege längst ut. Sol och värme varje dag (utom idag fredag då det är mulet, dock inte kallt) och mycket vind som har passat perfekt för hobie-segling och vindsurfing. Fantastiska hobie-kör för Tommy och Per-Arne men också för kompisar och kompisars barn. Möjlighet att ta sig ett bad från bryggan när som helst. Närhet till Laizas (Per-Arnes syster) sommarhus på en vacker bergstomt med vidunderlig utsikt över viken. Dit har Marianne gått många gånger under veckan för att njuta av utsikten, få motion och vattna på tomten. Laiza och Sten-Erik har varit borta under veckan men kom tillbaka igår kväll (torsdag). Tommy åkte till Stockholm igår för att jobba men har nu precis kommit tillbaka (fred em).

Det enda som borde ha tagits bort ur manuset är alla getingar som surrat omkring oss. Men vi måste ju ändå säga att getingarna inte varit speciellt aggressiva, mest irriterande.

Vi har just nu problem med att lägga ut bilder, internetmottagningen har sina begränsningar. Återkommer med bilder så snart det fungerar bättre.

A message for Nancy and David

This is for our Australian friends who are following our blog, at least the photos.

I hope you have noticed that the hat that Per-Arne is constantly wearing is the one he bought in Alice Springs for the safari. He just loves it and it's just as useful here in the Swedish sun as it was in the Red Desert. We have been sailing since June 25 and we have just had two short rainshowers. It's good to be by the sea because it doesn't get too hot. I know you are used to really hot weather even though you have your winter right now. Here in Sweden it's not so common that we have over 30 C 5-6 days arow as we have had this summer. At least in the south of Sweden, the northern parts have had more rain och and cooler temperatures.

As I write this Tommy and Per-Arne is out sailing the hobie-cat. Another perfect day with sun and good wind!

Marianne

Viksnäs

Mån-tis 19-20 juli
Vad är väl en vecka i Viksnäs? Den kan vara tråkig och regnig och kall och vindstilla. Eller ... eller alldeles underbar!

Vi har fått en smakstart på hobie-veckan i Viksnäs! Solen skiner, perfekt vind, en bra båtplats och goda vänner att hobiesegla och umgås med. Den här veckan kommer det inte att bli några nya platser att berätta om men kanske några trevliga smakbitar från Viksnäs.

Det började kanske inte så bra! När Per-Arne och Tommy skulle avsluta första hobieseglingen styrde de med full fart in mot badstranden längst in i viken. Det gick fort! Plötsligt hojtar den vaksamme gasten Tommy "Barn i vattnet!" Per-Arne styrde undan och det blev som tur var ingen olycka. De körde sedan med full fart upp på stranden. Det är så man i regel avslutar en segling med en hobie cat. Den glada och nästan påkörda pojken visade sig vara son till en av Per-Arnes gamla kompisar. "Oj vad fort ni seglade! Ni körde nästan på mig", sa han glatt. Det var lika bra att haka på hans positiva inställning så han erbjöds en tur med hobien lite senare vilket han med glädje tackade ja till.

På eftermiddagen var det full aktivitet i viken. Det var många som ville pröva på att segla hobie. Dagen efter fick vi höra att en av dem till och med hade drömt om att han hobat.
,
Per-Arne började tisdagen med att vindsurfa medan vi andra låg och sov. När det var dags för första hobieseglingen för dagen blåste det så mycket att Tommy och Per-Arne började med att segla revat. De fick en stabil gång på kryssen och tog sig ut till Trosas Kap Horn, Käftudden. Under hela Per-Arnes uppväxt har man pratat om ur svåra vågor och vindförhållanden det kunde vara ute vid Käftudden. Det är en udde man måste runda om man vill ta sig till Trosa från Hållsviken. Även Tommy och Per-Arne fick känna på krafterna där men de kunde hantera dem. Trots häftiga vindbyar och grymma vågor gick allt bra.

Under tiden som Tommy och Per-Arne seglade levde Marianne ett stillsamt båt- och landliv. Hon tog en skön dusch i sittbrunnen efter ett kallt och salt bad. Det var inte heller så dumt att sträcka ut sig i förpiken och lyssna på en god bok. Eller att ta en promenad.

Efter middagen stack Tommy och Jimma ut med hobien. Det var en tuff besättning där båda vågade hänga i trapetserna samtidigt. Men vad spelar det för roll om man inte är vaken med roder och skot. Då ligger man plötsligt där i alla fall med hobien på sidan. Marianne och Per-Arne kunde bevitttna det från snurrebåten men behövde inte assistera. Tommy och Jimma fixade det själva och fick upp hobien på rätt köl och kunde fortsätta den härliga seglingen.

Per-Arne avslutade dagen som han började genom att vindsurfa medan solen gick ner. Det var som good old times. I denna vik är det ett mycket stillsamt liv på kvällarna så det enda som rört på sig har nog varit Per-Arne på något flytetyg. Så har det varit ända sedan e-jollens dagar 1975.

Förresten, när Marianne och Per-Arne var ute i följebåten och fotograferade åkte de förbi den ö där de campade sin första midsommarhelg tillsammans! Det var varma och sköna dagar och Marianne lärde sig att vindsurfa. Ja, åtminstone att stå på brädan, surfa en kort bit och sedan vända. Det är ju inte så illa när man aldrig gjort något liknande tidigare. Vem kunde ana då att vi 25 år senare skulle vara här med en 12,5 m skärgårdskryssare, en katamaran och en utflyttad 21-årig son!

Lång dags färd mot Viksnäs

Söndag 18 juli
Åskan kom aldrig! Vi vaknade kl 5 till en fin morgon som lovade gott för den nya dagen. Marianne lade sig och sov igen medan Per-Arne lättade och styrde mot Koviken. Hon vaknade när det var dags att lägga till vid Kovikens brygga och då var klockan bara 6.30.

NEJ!! Hobien är ju inte här! Per-Arne såg helt skärrad ut när vi närmade oss bryggan och hobien inte låg på sin vanliga plats på stranden. Men den fanns där som tur var, den hade bara blivit flyttad till en annan plats.

NEJ!! Det är ett getingbo i hobiens ena skrov! Det var helt omöjligt att flytta hobien eller att överhuvudtaget närma sig den pga alla getingar som surrade runt. Vi testade att slänga hinkar med vatten mot ingången till boet men det hjälpte inte. Men med en vattenslang som Per-Arne fixade fram, skarvade och tätade kunde vi rikta vattenstrålen så att getingboet och säkert ett stort antal getingar dränktes. Det kändes grymt men vad skulle vi göra!

När getingarna väl var borta var det dags att knuffa fram hobien till vattnet, ordna två bogseringstampar, dra ut den till Stora Gumman och börja bogseringen. Det gick jättebra eftersom hobien var så lättdriven i vattnet.

Strax före kl 15 var vi framme vid slussen i Södertälje där Tommy mönstrade på. Det låg så många båtar och väntade på att få slussa ut att vi undrade om alla verkligen skulle få plats. Själva var vi ju också extra breda eftersom vi nu hade hobien liggande bredsides och ekipaget var lite svårmanövrerat. Men det gick alldeles utmärkt, vi kunde ligga utanför en motorbåt och hålla oss fast i dess stabila reling.

Sedan blev det äntligen dags att segla efter all motorgång. Vinden var sydvästlig vilket innebar kryss men Per-Arne och Tommy seglade gärna på. Det var inte många slag de behövde göra, det var i stort sett bara att styra. Marianne lade sig i förpiken och somnade, det tyckte hon var skönt. När vi tog ner vid Stenskär vaknade Marianne och tog över rodret och navigeringen. Det var en enkel match att gå vid Bokösund, det är visserligen ganska smalt där men det är så tydligt utprickat. Och vi har ju vår fantastiska GPS, tänk så den underlättar navigeringen! Men vi använder oss ändå alltid av det vanliga sjökortet och ögonen förstås.

Per-Arne hade lagt sig i förpiken för att vila, han hade ju varit igång sedan kl 5 i morse, men ville bli väckt vid Käftudden (hans barndoms Kap Horn) för att segla in i Hållsviken. Vi kom dock fram till att det var för mycket motvind och vi var väldigt hungriga. Det var skönt att komma fram efter en lång dags färd!