tisdag 29 juni 2010
Öregrund - Grisslehamn
Tisdag 29 juni
När Marianne vilade efter den jobbiga strapatsen igår var Per-Arne pigg och njöt av det vackra ljuset sent in på natten och gick runt och fotograferade. Tyvärr hajade varken kameran eller bildbehandlingsprogrammet Picasa vilket häftigt ljus det verkligen var. Här ser ni i alla fall en bild jag tog i Öregrund fast den skulle egentligen vara lite mörkare.
Jag Marianne hade jätteont framförallt i vänster axel och arm och kunde knappt göra något med den utan att skrika högt. Hittade dock en ställning på natten som fungerade så att jag kunde sova. Nu mår jag i alla fall bättre efter att ha varit på vårdcentralen och fått medicin som hjälper mot muskelinflammationen.
Det har varit riktigt varmt idag, vi har gått för motor hela vägen till Grisslehamn och njutit av ljumma vindar. Nyss har vi tagit en promenad bort till färjeläget och klipporna. I morgon tar vi nog färjan över till Eckerö på Åland, en dagstur fram och tillbaka. Vi fick fribiljetter i gästhamnen. Idén fick vi när vi skojade och sa att "ska vi till Åland så lär det nog bli med färja, inte med segelbåt". Och förresten, vi har ju faktiskt en skärgårdskryssare, det hörs ju på namnet att den inte passar till havs ;-)
måndag 28 juni 2010
Det blir inte alltid som man tänkt sig
Måndag 28 juni
VI HAR VÄNT! Halvvägs mellan Öregrund och Gävle mognade beslutet fram. Vi blev väldigt trötta på dessa eviga vågor som gjorde att båten rullade hit och dit. Och det här var ju bara början! Vi visste redan innan semestern att Marianne har fått artros i sina händer men vi var så sugna på att komma till Höga Kusten med egen båt att vi inte ville ändra våra planer. Men tänk er själva att ha ont i händerna och inte kunna hålla i sig ordentligt när båten rullar hit och dit i de oberäkneliga vågorna. Det har trots allt gått ganska bra hittills men idag blev det alltför jobbigt. Vi var på väg till Gävle för att möta Annelie. Hon skulle vara med oss två dagar där. Men när vi väl hade bestämt oss för att avbryta Höga Kusten-seglingen vände vi tvärt och återvände till Öregrund. I morgon kommer Annelie hit i stället och seglar med oss en bit söderut. Många pratar om och längtar ut till havet men nu inser vi verkligen hur lyckligt lottade vi är som har både Mälaren och Stockholms skärgård så nära. Utan jobbiga vågor! Även om vi har sett mycket av Mälaren och skärgården kommer vi nog att uppskatta dem ännu mera nu. För där är det aldrig långt till lä eftersom det finns så många öar. Nu sitter vi nöjda och varma i ruffen och skriver detta. Prisat vare varma duschar i gästhamnar, båtvärmare och het gulaschsoppa.
Ja, vi skulle ju blogga om Höga Kusten-seglingen men nu får det bli lite om livet i Stora Gummans hemmavatten i stället.
VI HAR VÄNT! Halvvägs mellan Öregrund och Gävle mognade beslutet fram. Vi blev väldigt trötta på dessa eviga vågor som gjorde att båten rullade hit och dit. Och det här var ju bara början! Vi visste redan innan semestern att Marianne har fått artros i sina händer men vi var så sugna på att komma till Höga Kusten med egen båt att vi inte ville ändra våra planer. Men tänk er själva att ha ont i händerna och inte kunna hålla i sig ordentligt när båten rullar hit och dit i de oberäkneliga vågorna. Det har trots allt gått ganska bra hittills men idag blev det alltför jobbigt. Vi var på väg till Gävle för att möta Annelie. Hon skulle vara med oss två dagar där. Men när vi väl hade bestämt oss för att avbryta Höga Kusten-seglingen vände vi tvärt och återvände till Öregrund. I morgon kommer Annelie hit i stället och seglar med oss en bit söderut. Många pratar om och längtar ut till havet men nu inser vi verkligen hur lyckligt lottade vi är som har både Mälaren och Stockholms skärgård så nära. Utan jobbiga vågor! Även om vi har sett mycket av Mälaren och skärgården kommer vi nog att uppskatta dem ännu mera nu. För där är det aldrig långt till lä eftersom det finns så många öar. Nu sitter vi nöjda och varma i ruffen och skriver detta. Prisat vare varma duschar i gästhamnar, båtvärmare och het gulaschsoppa.
Ja, vi skulle ju blogga om Höga Kusten-seglingen men nu får det bli lite om livet i Stora Gummans hemmavatten i stället.
söndag 27 juni 2010
Arholma - Öregrund
Söndag 27 jun
Vi tog det lugnt på morgonen och njöt av solen som sken från en klarblå himmel. Gunilla skulle åka med en buss från Östersjö brygga mitt emot Arholma 14.50. Vi tyckte att vi hade gott om tid men den kan tydligen rusa iväg även på semestern!! Det blev verkligen ett race till Östersjö brygga, vi som hade tänkt ta en fika i båten i väntan på bussen. Nu fick Gunilla nästan hoppa av båten i farten, till råga på allt var det så grunt vid bryggan att vi gick på lite. Men hon hade fyra minuter till godo! Och vi kunde glada hissa segel i strålande solsken och medvind. Nu började den VÅGADE delen av semestern. Vi hade hela havet utanför oss och det betyder VÅGOR. Men de skjutsade i alla fall på oss i rätt riktning, norrut. Vi ställde frågan till oss själva, kommer vi att tröttna på alla dessa vågor och den tid det kommer att ta för oss att segla till Höga Kusten? Vi ska ju tillbaka också! Men vi bestämde oss för att ta en dag i taget (eller några timmar). Det var skönt till slut att komma i lä bakom några öar i farleden in mot Öregrund och att få en plats i gästhamnen där. Länge leve den moderna civilisationen med fungerande internetuppkoppling ;-)
Vi tog det lugnt på morgonen och njöt av solen som sken från en klarblå himmel. Gunilla skulle åka med en buss från Östersjö brygga mitt emot Arholma 14.50. Vi tyckte att vi hade gott om tid men den kan tydligen rusa iväg även på semestern!! Det blev verkligen ett race till Östersjö brygga, vi som hade tänkt ta en fika i båten i väntan på bussen. Nu fick Gunilla nästan hoppa av båten i farten, till råga på allt var det så grunt vid bryggan att vi gick på lite. Men hon hade fyra minuter till godo! Och vi kunde glada hissa segel i strålande solsken och medvind. Nu började den VÅGADE delen av semestern. Vi hade hela havet utanför oss och det betyder VÅGOR. Men de skjutsade i alla fall på oss i rätt riktning, norrut. Vi ställde frågan till oss själva, kommer vi att tröttna på alla dessa vågor och den tid det kommer att ta för oss att segla till Höga Kusten? Vi ska ju tillbaka också! Men vi bestämde oss för att ta en dag i taget (eller några timmar). Det var skönt till slut att komma i lä bakom några öar i farleden in mot Öregrund och att få en plats i gästhamnen där. Länge leve den moderna civilisationen med fungerande internetuppkoppling ;-)
Äventyret har börjat
Midsommar
Per-Arne seglade över Stora Gumman från Slagsta till Vasahamnen kvällen före midsommarafton. Tja, segla var väl att ta i, det var dåligt med vind på Grodhavet och han skulle ju jobba på midsommarafton. Marianne och hennes kompis Gunilla O, som skulle följa med oss den första etappen, åt midsommarmiddag i båten och tog sedan en promenad på Djurgården i den härliga sommarkvällen i väntan på Per-Arne. Tidigt på midsommardagen lättade vi och det blev frukost under gång, sol och medvind. Kunde vi ha fått en bättre start? Dagen bjöd på allt, sol, segling i medvind och sträckbogar, dvs vi behövde aldrig slåss :-) , regn och åska på håll, motorgång pga dålig vind och sedan en härlig ankomst till Arholma. Vi planerade att äta vår mat i sittbrunnen eftersom solen sken och värmde men vips kom det en regnskur så det blev ruffen. Lite senare kunde vi i alla fall ta en rejäl långpromenad på den vackra ön. Det doftade fantastiskt av alla syrener som stod i full blom, till skillnad mot hemma där de ju är utblommade. Även andra blommor som midsommarblomster, smörblommor m m var det gott om.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)